Grabbarna sparar inte på krutet utan tar sig direkt an den gamle Motley Crue-sångaren Vince Neil i dennes bostad i Las Vegas. Där får man beskåda hans kontor, hans sport-memorabilia, hans lyxåk samt hans misslyckade plastikoperation till flickvän. Programmet tar en oväntad vändning när grabbarna blir kvar hemma med Neils föräldrar istället för att, som det var planerat, hänga med på en Super Bowl-fest. Men man gör det mesta av situationen och lyckas hålla ångan uppe tills en lagom berusad Vince Neil kommer hem där man bjuder på lakritsshots, något som inte riktigt Vince gillar. Han gillar det faktiskt så lite så intervjun dagen efter blir inte riktigt som det var tänkt men lita på att HC-gänget fixar ett bra alternativ.

Kasten är snabba här; ena dagen partar man med en gammal ungdomsidol, andra dagen är det besök hos en legend inom "new age"-genren. Mannen är naturligtvis Uri Geller, ni vet han som hävdade envist att han kunde böja skedar med tankens kraft, oavsett hur många gånger man avslöjade hur det gick till. Men det charmiga med High Chaparall är ju att se larger-than-life kändisar och Uri Geller räknas definitivt hit. Genom programmets gång får vi inte bara se hur Geller bor utan också se hur han håller sig i toppform, sänder radio samt sätter dit Filip med ett av sina trick.

Kanske minns ni rabaldret kring Lillehammer-OS när en äkta såpa spelades upp för den skandaltörstande publiken: för att minska konkurrensen för Tonya Harding tar hennes dåvarande pojkvän och klubbar till värsta konkurrentens knä men det funkar mindre bra. Efter en huvudvärks-inducerande såpa i media står konkurrenten som vinnare och Harding får stå med skammen, skulden samt vetskapen om att nakenbilder av henne finns sprida på det så kallade Internet. Men skam den som ger sig, nu för tiden satsar hon hårt på en karriär som boxare. Fredrik och Filip får smaka på handskläder som aldrig för i ett program men de får även chans att se Hardings mjukare sidor.

Detta program har agerat som vattendelare för HC-fansen. Vissa hävdar att det är det bästa som gjorts medan andra menar att det är skrämmande eftersom Busey uppenbarligen är en skadad knarkfarbror. Hur som, att programmet inleds med en machete som Busey placerar lite omilt i skrevet på Filip fångar min uppmärksamhet i alla fall. Härefter följer en resa genom Los Angeles som väl kan konkurrera med Fear and Loathing in Las Vegas när det kommer till surrealism. Vad sägs om matkrig på stranden, paintballstrid samt filosofiska samtal som rör sig högt ovanför stratosfären.

För skräckfilmsfantaster behöver denne man ingen närmare inledning och om ni inte känner till honom så fungerar inledningen på programmet som en alldeles utmärkt genomgång för denna man som spenderade senare delen av 80-talet i en ansiktsmask och hade knivar på händerna. Robert Englund visar sig vara en otroligt skön man i sina bästa år som framlever livet vid havet med sin underbara fru Nancy (vilket är ett rätt roligt namn om man tänker lite på det). Robert visar vissa tendenser till att bli riktigt ful i munnen efter något glas vitt vin men det adderar bara till avsnittets charm. I programmet deltar också Lisa från Sverige som var smart nog att skicka in ett beundrarbrev till programmet och helt sonika fick en biljett till Los Angeles.

När man var liten så var livets kanske största fråga: Dallas eller Falcon Crest. Svaret på den frågan var kanske vad man ville få ut av upplevelsen. Om det var action och bara bringor så låg Falcon Crest bra till. Ville man se skåpsupande och stora rancher kanske Dallas var något för dig. Lorenzo Lamas blev upptäckt i och med Falcon Crest men kom inte så mycket längre än så, de stora rollerna har lyst med sin frånvaro och under tiden har Lamas varit tvungen att ta såparoller och några b-roller. Men inte hänger han läpp för det, han har träffat en underbar kvinna som han vill spendera all sin tid med. Man borde dock ana oråd för en man som tuggar tuggummi med öppen mun och grabbarna anar snart att Lorenzo kanske är lika förtjust i en underbar man, sig själv, som han är i sin kvinna.

Förutom Klippiga Bergen och stora tuttar har USA gjort sig känt för att husera med störst antal barnstjärnor per capita i världen och en av dessa är alltså Corey Feldman. Ni som sett någon äventyrsfilm från 80-talet har säkert sett honom skymta förbi, Goonies och Lost Boys är bara några av de filmer han medverkat i. I början ter sig Feldman vara en Lorenzo Lamas upp i dagen, en man som tar sig på för tok stort allvar. Fredrik och Filip släpas bland annat med till en inspelningsstudio där Corey jobbar på sin musikkarriär och såsom det låter finns det ingen större risk att vi ska behöva uppleva den. Allt eftersom släpper Corey på masken och snacket känns mindre tvunget och mer genuint (även om bögreferenserna från Feldman blir lite väl många till slut) och programmet avslutas på ett uppsluppet sätt.

Många har väl framför High Chaparall en eller annan gång ifrågasatt Fredrik och Filips identitet i den sexuella sfären och kanske undrat om andra saker än kändisar undersökts där borta i USA. Fredrik och Filip svarar med att de inte är bögar, "inte vad vi vet i alla fall" men alla dessa frågor har fått killarna att undra hur det står till i bögporrbranschen och kanske ge sig in i denna bruna guldgruva. Vad som här följer är ett klassiskt exempel på ett försök att slå sig in på en ny marknad; man går på fester och skakar händer med folk (bland annat en med nordamerikas längsta bröstvårtor), man har möten med kännare av marknaden samt att man deltar i ett Internetsänt veckomagasin. Slutligen kommer då den stund då man ska spela in det egenhändigt hopsnickrade manuset till Brun Chaparall.

Efter att fått fjolla av sig är det dags att skaffa sig en asfräsch hockeyfrilla och dra ner till södern och Knob Creek Gun Range där världens största "maskingevärskonvent" går av stapeln, där folk med en mer eller mindre ohälsosam dragning till vapen får brassa på bäst de vill. Förutom att intervjua ansvariga och besökare får de båda hugade reportrarna chansen att skjuta både napalm och den, för oss som älskar Rovdjuret, kända "minigun".